Det finns ett högt tryck på att lärarutbildningen framförallt ska göra blivande lärare bra på att undervisa. Att de under praktiken ska utveckla rationella egenskaper som att kunna planera, stå framför en klass och möta eleverna med lyhördhet lyfts fram i kursmålen.

Men när lärarstudenterna själva får beskriva vad de lärt sig under praktiken framhäver de istället förmågan att kunna balansera och strategiskt utnyttja de sociala krafterna som finns i klassrummet, för att vinna förtroende och erkännande. Att en bra lektion fungerar rätt mycket som jazz, där samspelet, utbytet och de möjliga upplevelserna följer av hur den enskilde förhåller sig till andras agerande.

Vad undervisningen och lärandet handlar om rör därmed snarare sociala kunskapsformer än rationella. Detta framkommer i en ny doktorsavhandling i utbildningsvetenskap om ämneslärarstudenters lärande av praktiska yrkeskunskaper i verksamhetsförlagd utbildning.  

Här berättar Paul Strand själv om sina resultat.